11 "riktiga" skoldagar är allt som återstår av mitt första år på gymnasiet.. Som det ser ut just nu får jag gå om ettan nästa år då jag inte har dom betyg för att flytta upp.
För många hade det betytt att dom blir pushade och tar tag i skolan, men icke sa Nicke.. jag har bara fallit djupare och nu drunknar jag i uppgifter, och lärare som skäller ut mig för att "dom vet att jag kan"
Ja, det är sant. jag kan, men det här med måendet är så jävla ostabilt. inga mediciner, inga kurator besök, ingen som riktigt förstår.
Så går det när man tror att man kan klara sig själv.
När jag började gymnasiet hade jag blivit tillsagd att allt blir bättre där och jag var beredd att ta tag i mitt liv och börja sköta mig själv, själv klart är det bara bullshit!
Det blir inte bättre för att du börjar gymnasiet, du är fortfarande samma tjej som gått igenom samma saker. att släppa det förflutna när du är kvar i samma stad, har samma vänner, har samma hem. NEJ!
Om jag bara låtit alla få fortsätta hjälpa mig hade jag inte suttit här.. men nej, för på gymnasiet är man en stor tjej.... BULLSHIT!

Fast okej, jag ska vara ärlig.
Jag har inte skadat mig själv på en månad så något bra måste jag göra, saker är bättre det säger jag inget om. jag klarar av att le, jag klarar av att gå till skolan varje dag, jag klarar av att umgås med mina vänner på rasterna. jag har kul, det är ett som är säkert.
Men jag är så upptagen med att ha kul att jag inte "hinner" med skol arbetet. har jag kul mår jag bra och det är därför jag känner att det kvittar hur det går i skolan.
Jag är rädd för att dö, jag är verkligen det och ända sättet att undvika sådana tankar är att bara vara ute och ha kul.
Men jag antar att det blir bättre med tiden. jag kan ju inte gå ettan förevigt.